Skip to main content

Berget som ska rymma ny tunnelbana

Stockholmsgranit är grå eller rödaktig och är bra berg för tunnlar. Så här ser den ut under Londonviadukten. Vid kartering dokumenteras bland annat hur mycket sprickor det finns i berget. Ett valvformigt tak ger stabilare tunnel.
Gärna stockholmsgranit men aldrig episyenit. Så vill geologerna ha det. Följ med ner bland gnejs, spricksystem och sockerbitsberg.

Publicerad första gången 2020-12-10

Geologer studerar noga berget som kommer i dagen när tunnlar sprängs fram. Deras tunnelkarteringar är viktiga för hur arbetet ska fortsätta.

– Tunnlarna sprängs fram i etapper på upp till tjugo meter. Efter det ska vi göra en kartering innan man får fortsätta. En kartering tar någon timme och är ett samarbete mellan oss, byggledningen och den entreprenör som arbetar på platsen, säger geologen Björn Ensterö.

Tidigt i planeringen av tunnelbanan gjordes en prognos av berget, men berget kan ändå överraska.

– Vi dokumenterar och karaktäriserar allt berg. Vi ritar in och fotograferar vilka bergarter som finns var i väggar och tak, ritar in sprickor och grupper av sprickor och vilka egenskaper de har. Det avgör hur berget ska hanteras och förstärkas.


Vad är det då för berg som nya tunnelbanan byggs i?

– Granit finns nästan överallt. Bland annat stockholmsgranit, som är en ljusgrå eller svagt rödaktig variant. Den är massiv och har hög hållfasthet. Den är bra berg att bygga tunnlar i, som man blir glad när man hittar, säger geologen Jussara Lourenço.

Gnejs, som också är vanlig, innehåller böljande mönster och lager. Den är också bra, men har ofta sprickor mellan lagren.

Men allt berg är inte bra berg för tunnlar. Mindre glada blev geologerna över att hitta bergarten episyenit i Barkarby.

– Den är porös och har dålig hållfasthet. Det räcker att slå lätt på den så går den sönder, så där måste vi förstärka berget ordentligt. Vi hoppas att vi inte stöter på den på fler ställen, säger Jussara Lourenço. 

Andra bra bergarter för tunnelbyggare är diorit och gabbro.

– Stockholmsområdet har generellt en bra berggrund för tunnlar.

Berg innehåller mer eller mindre sprickor. En del sprickor innehåller lera medan andra för vatten och måste tätas. På bilden syns ett uppsågat parti berg vid arbetstunnelns mynning i Sickla i Nacka.

Berg innehåller mer eller mindre sprickor. En del sprickor innehåller lera medan andra för vatten och måste tätas. På bilden syns ett uppsågat parti berg vid arbetstunnelns mynning i Sickla i Nacka.


Täta sprickor och vattenförande
Bergets hållfasthet beror till stor del av mängden sprickor och spricksystem. En del sprickor är fyllda med lera, medan andra innehåller vatten, och då måste tunneln tätas.

Mer sprickor innebär mer jobb med att förstärka berget med betong och bultar.

– Man kan välja selektiv bultsättning om berget är bra – då borras bultar in i berget bara på specifika ställen. Är berget sämre gör man systematisk bultsättning, vilket innebär fler bultar i särskilda mönster, säger Sofie Eskilander.

Allra sämst berg hittar man i krosszoner. Där har berget tryckts ihop och tänjts ut så att det blivit sprött.

– Där faller berget sönder helt. Vi brukar prata om sockerbitsberg.

Krosszoner finns till exempel vid förkastningar vid Gullmarsplan och på Södermalm.


Viktigt för framtiden
Geologernas arbete är inte bara viktigt vid byggandet av tunnlar, utan också för framtiden.

– Tunnlarna kläs i betong och ibland också i material som leder bort inläckande vatten. Sen är det vår dokumentation man får gå efter när tunnlarna ska underhållas. Behöver man åtgärda något på en viss plats ska man kunna läsa in sig på hur berget ser ut just där.

Nya tunnelbanan har ett 15-tal geologer idag, men de kommer att bli fler, enligt Jussara Lourenço.

– Vi kommer att arbeta på fler tunnelsträckor samtidigt och så småningom även att jobba skift.

2021-08-24