– Samhället är tyvärr inte alltid byggt för människor. Det är för att man inte haft slutanvändaren i fokus under byggprocessen, säger Emma Newman.
I sitt yrke som social hållbarhetsstrateg jobbar hon med att nya tunnelbanan ska bli så tillgänglig och trygg som möjligt, för så många som möjligt.
Emma Newman märker att det ofta finns en missuppfattning om att tillgänglighet handlar om enstaka individers särskilda behov. Men tillgänglighet berör alla, förklarar hon.
– Det vi bygger ska vara användbart. Och det ska vara användbart för alla. Det kan låta självklart, men vi som bygger viktiga samhällsfunktioner behöver ständigt påminna oss om det, säger hon.
Så hur utformar man stationerna så att de blir tillgängliga för alla? Här är några områden som Emma Newman pekar ut som särskilt viktiga:
Flöden och storlek
– Att röra sig genom en station sker ofta intuitivt. Hela utformningen av stationen ska underlätta för den som reser att till exempel byta tåg eller ta sig till rätt utgång. Placeringen av rulltrappor, hissar och spärrlinjer skapar ett jämnt in- och utflöde från stationen.
– Man ska hela tiden se tillräckligt mycket för att kunna planera sin resa och rörelse genom stationen. För mycket information kan skapa problem för den som har kognitiva funktionsnedsättningar eller om man är stressad.
– Olika personer tar till sig olika information. Även en person som inte ser får intuitiv information av rummet via andra sinnen exempelvis hörsel, och känsel. Därför är även rumsform och god akustik viktigt för flöden.
– Gott om utrymme på rätt platser är viktigt för att kunna ta sig fram med till exempel rullstol eller med barnvagn.
Skyltar
– Skyltarna är utformade för bra läsavstånd och tydlighet. De ska vara lätta att ta till sig och förstå. De nya stationerna kommer att ha likadana som i övriga tunnelbanan.
– För personer med synnedsättning finns talade meddelanden med särskilt anpassad volym och rösttyp. Manliga röster ropar ut avgångar för södergående tåg och kvinnliga röster för norrgående tåg. Det är en intressant lösning som används redan i dag.
Snabbhissar
Eftersom flera av de nya stationerna ligger djupt kommer resenärerna där att använda snabba stora hissar för att ta sig mellan entréer och plattformar, i stället för rulltrappor. Det gör stationerna mer tillgängliga för alla.
– Mörka och ljusa fält i golvet markerar var man ska vänta och hur man ska gå ut vid hissarna. Digitala skyltar visar vilken som är nästa hiss.
– För personer med synnedsättning finns en stolpe vid hissarna med taktil karta och en knapp för att höra vilken nästa hiss som kommer. Det finns även en anropsknapp för den som behöver lite längre dörröppningstid, till exempel om man går långsammare eller sitter i rullstol.
Tillgänglighet för barn
– I all planering har vi även ett barnperspektiv. Stationerna ska vara så enkla att orientera sig i att barn ska kunna åka själva.
– Knappar, handtag och räcken ska ha en höjd som funkar även för barn. Även belysningen ska vara utformad så att man inte blir bländad om man är kort.
