”Jag vill bryta upp stationens linjära flöde”

Publicerad 2020-03-02

På väggen i Helena Isoz ateljé i södra Stockholm sitter en skiss av Slakthusområdets plattformsgolv. Färgerna går i lugna gröna och grå nyanser tillsammans med mer spretiga ljusa linjer och former.

– Jag har valt att kalla förslaget för ”Åkning”. Det anspelar på oss som rör oss i stationen. Allt är rörligt utom själva stationsrummet som är ankaret. Min tanke har varit att skapa former i golvet som förhåller sig till vår rörelse och som vi kan förhålla oss till när vi går där, säger Helena Isoz.
 

Har tagit danslektioner

Intresset för rummet och att uttrycka något rörligt har alltid funnits där. Helena Isoz, som i grunden är målare, har de senaste 8 åren även tagit danslektioner för att ännu mer förankra det intresset i kroppen.

– Jag har bland annat varit nyfiken på hur det skulle kunna prägla måleriet om man själv rör sig fysiskt i rummet.

Rörelse har även varit utgångspunkten i arbetet med konsten på station Slakthusområdet, som i stort sett uteslutande kommer bli koncentrerad till golvet i biljetthallar, plattformen och entréer.

I den södra uppgången från Tele2 arena kommer resenärerna att mötas av ljusa skridskospår på en mörk is. Spåren fortsätter ner i biljetthallen och plattformen.

– I rulltrappan ner mot biljetthallen syns spåren som en härva kors och tvärs. Spåren bryter upp rummet och det linjära flödet som ofta uppstår på den här typen av platser.

Intryck uppifrån

Naturelement har en given plats i Helena Isoz konst, vilket kommer att märkas i båda ändar av stationen.

– När vi kommer ner under jord så tar vi med oss våra olika intryck uppifrån, kanske en snöstorm, eller blommande träd under våren. Det är intryck som även får finnas som igenkänning på golvet nere i tunnelbanan.

I den andra utgången i söder, där det även kommer anläggas en park i anslutning till stationsentrén, genomsyras konsten av ett trädgårdstema.

– Där möter vi två kjolformer som drar åt olika håll och två bollar som de leker med. Kanske är det badminton eller något spel. Det här spelet och bollarna återkommer även nere i biljetthallen. När man sedan kommer ner i rulltrappan är det en svärm av rosenblad som dalat ner på plattformsgolvet och blåst i väg lite.

Visionbild av Slakthusområdets södra tunnelbaneuppgång.

Måleriskt material

Materialet var en del av det som lockade Helena Isoz att arbeta med nya tunnelbanan. Golvet på stationen kommer göras i terrazzo, ett slitstarkt betongmaterial som återkommer på nästan alla tunnelbanestationer och många andra offentliga miljöer.

– Det är betong som är infärgad med en ballast av sten, ofta marmor blandat med någon annan typ av sten. Det är ett jättehärligt material. Det kan vara så måleriskt. Det ger en mängd möjligheter till skiftande uttryck eftersom man kan använda så många olika gjuttekniker.

I den mörka terrazzon som Helena Isoz valt att arbeta med syns små gröna markeringar.

– De skapar en medvetenhet om golvet, och det blir inte bara en ocean av mörkgrön yta.

Mönstren i stationsgolvet är först skapade som teckningar och målningar för hand innan de skannats och bearbetats digitalt. Den handgjorda känslan hoppas hon ska kännas även när konsten färdigställts på stationen.

– Om man skulle kunna gjuta spåren så att de känns handritade vore fint.