Det tar mellan fem och sju timmar att borra alla hål inför en sprängning. I den varma och bullriga hytten styr Pontus Johansson tre borrarmar samtidigt.
– Jag har saker att göra hela tiden och det är mycket att hålla koll på. Hålen får till exempel inte hamna för tätt eller för glest och det ska bli rätt lutning på hålen.
När borrningen är klar ska hålen laddas med sprängämne, innan det är dags för sprängning. Momenten avlöser varandra i cykeln som gör tunneln fem meter längre åt gången. Som borrare är det viktigt att ha förståelse för hela kedjan.
– Allting börjar med att du har gjort en bra borrning. Då ger du dina medarbetare förutsättningar att också göra ett bra jobb, säger Pontus Johansson.
Oftast bra berg
Han har jobbat under jord i hela sitt liv. I den djupaste gruvan i Sverige, Renströmsgruvan i Boliden, styrde han borriggen på 1500 meters djup. Men det är inte just djupet som skiljer sig mest från hur det är att bygga tunnelbana under Stockholm.
– Berget där nere var mest lera, och svårt att jobba med. Stockholms berggrund är oftast väldigt bra. Men här bygger vi mycket större tunnlar, och det är också en utmaning.
I en framväxande tunnel finns flera risker att ta hänsyn till. Under borrningen kan stenar lossna och falla från bergväggen. Det kan bli farligt när man behöver byta borrkronor eller ladda hålen med sprängämne.
– Jag måste vara uppmärksam på var det finns lösa partier och meddela det till mina kollegor, det är jätteviktigt att vi har bra kontakt med varandra, säger Pontus Johansson.
Bra att kunna meka
Mellan sprängningarna borras också 27 meter långa hål som fylls med betong. Det gör att mindre grundvatten läcker in i tunneln. Ofta går maskinen sönder och behöver lagas.
– Man får vara reparatör ibland så att ha garagevana och kunna meka lite är bra. Till exempel är det en del hydraulik och slangar som kan gå sönder.
För att hålla skillnad på borriggarna tilldelas de enligt traditionen kvinnonamn. I tunneln där Pontus Johansson jobbar, vid Sundstabacken strax norr om Gullmarsplan, är det Stina, Line och Anette som utför det hårda jobbet.
– Vi har hyrt dom från ett norskt företag, så det är de som döpt dem. Egentligen heter de Epiroc XE3 och Epiroc E2.
Så skyddar Pontus hörseln
”Jag har öronproppar, hörselkåpor och så hårdrock på lagom hög volym. Då hör jag fortfarande borrarna och kan hålla koll på om något skulle låta konstigt”
