Publicerad 2020-06-30
Tunnelbanenätet i Stockholm byggdes ut i olika etapper från 1930-talet till 1970-talet.
1977 stod Kungsträdgårdens station klar och ut under Blasieholmen sprängde man stickspår ett par hundra meter. Det är de som nu ska förlängas och bli en helt ny nord-sydlig förbindelse, parallell med den gröna linjen under Södermalm.
Började som 20-åring
Sten Nilsson var en av de som arbetade med Blå linjen.
–Det är häftigt att allas vårt arbete fortsätter nu, 43 år senare. Redan från början var ju tanken att banan skulle kunna fortsätta söderut och till Nacka, säger Sten Nilsson, som sedan några år är pensionär.
Han började arbeta med tunnelbanan redan som 20-åring.
– Jag arbetade bland annat som utsättare, vilket innebar att jag på kvällar och nätter gick ner till fronten av tunnlarna och markerade på berget var man skulle borra dagen därpå, utifrån ingenjörernas beräkningar.
– De första åren, på 60-talet, var det handhållna borrar som användes, men 1968 fick vi en av de första större maskinerna som användes till borrningar. Det blev en stor förbättring, säger Sten Nilsson.
Vatten läckte in
Tunnlarna var mörka och blöta, och när Kungsträdgårdens station sprängdes ut kom man in i ett spricksystem med mycket vatten. Vattenmängderna som rann ner i tunneln var så stora att arbetet fick pausas under flera månader.
– Redan då hade man ventilationstrummor som blåste ner frisk luft i tunnlarna, och lastbilarna kördes på en speciell sorts diesel för att luften under mark skulle vara så bra som möjligt, minns Sten Nilsson.
Då var de som byggde tunnlar och schakt anställda av Stockholms stad.
– Vi lämnade över utrymmena till SL som lade spår och byggde rulltrappor.
Se fler historiska bilder fråntunnelbanan på stockholmskallan.se (länken öppnas i nytt fönster).
