Ett nätverk av tunnlar – på längden och tvären

– De publika utrymmen som är synliga för resenärer är egentligen bara en liten del av det som byggs, säger Malin Harders.

Alla nya tunnelbanans linjer och stationer byggs under jord. Och det är ett helt system av tunnlar och utrymmen som behövs för att allt ska funka.

– När vi bygger spårtunnlarna behöver det inte bara finnas plats för tågen. Det ska också in olika slags installationer som el och belysning och en del betongkonstruktioner.  Därför sprängs tunnlarna ut större än vad de blir i slutändan.

Som ett hus under marken

Att bygga stationer är enligt Malin Harders lite som att bygga ett hus – fast under marken. Första byggfasen handlar om att spränga ut stora hål. Sedan är det stora mängder betongkonstruktioner som ska in, en del gjuts på plats och annat kommer färdigt från fabrik. Stationerna byggs oftast i tre plan – plattformen, där man väntar på tågen, sedan tar man sig med rulltrappa till ett mellanplan och därifrån upp till  entréplan.

Särskilda utrymmen för teknik finns på alla stationer.

– Tunnlarna är också utrustade med en mängd installationer och signalsystem som behöver plats. Vi bygger även gångbanor i tunnlarna. Via dem kan man ta sig ut till servicetunnlar som går parallellt med nästan hela spårtunnlarna, om man skulle behöva utrymma

Olika slags tunnlar

Servicetunnlarna är mindre än spårtunnlarna och asfalterade, så att  servicefordon kan köra där. Det är en typ av tunnel som inte finns i befintliga tunnelbanesystemet, men som behövs nu på grund av nya lagkrav.

För att kunna ta sig mellan spårtunnlar och servicetunnlar bygger man även tvärtunnlar med jämna mellanrum längs hela sträckorna.

På stationerna ska det även byggas rulltrappsschakt. Parallellt med de flesta rulltrappor ska det också finnas plats för snedbanehiss.

Som en ”cykelpump”

Det byggs även tryckutjämningsschakt vid alla stationer. De behövs för lufttrycket  på plattformen.

– Tunnelbanetågens framfart i tunnlarna går att likna vid en cykelpump. Tåget trycker hela tiden luft framför sig och den luften måste ta vägen någonstans, annars skulle man blåsa omkull när man står på plattformen. Vi bygger även ventilationsschakt som leder luften upp eller ner mellan tunnlar och markyta för vädring, säger Malin Harders.