Kenneth Åkerström är en av de som arbetar med kärnborrning längs den nya tunnelbanesträckningen.
– Kärnborrmaskinerna vi använder kan ta upp ungefär 3 meter borrkärna åt gången. Det längsta hålet vi borrat för nya tunnelbanan är 303 meter, säger han.
Borrkärnorna transporteras sedan hem till kontoret där experter tittar närmare på bergets egenskaper. Provborrningarna kan bland annat avslöja var det finns sprickor och så kallade krosszoner, områden där berget är mindre hållfast.
Hårt och gammalt
– Bra bergförhållanden för oss är när vi kan bygga tunnlar utan att det tar alltför lång tid eller blir onödigt dyrt, säger Lars Martinsson som är bergsingenjör och jobbar som biträdande projektledare på nya tunnelbanan.
Då är det bra med ett hållfast berg med en tydlig gräns mellan jordlagret och berglagret. Det har Stockholm, med sin cirka 1,8 miljarder gamla berggrund av gnejs med inslag av granit.
– Stockholmsberget är hårt och gammalt, det ska vi vara glada för. Men sprickor och krosszoner kommer vi ändå inte undan. Därför måste vi anpassa våra arbetsmetoder på vissa platser. Till exempel kan vi behöva täta berget runt tunneln extra mycket, så att inte grundvattnet läcker in, säger han.
Ett naturligt material
Att hantera bergets osäkerheter som byggmaterial är det som gör det så spännande, tycker Lars Martinsson.
– Man måste kontinuerligt göra riskbedömningar, till skillnad från när man räknar på stål- och betongkonstruktioner.
Berget som sprängs ut när tunnlarna byggs återanvänds i andra byggprojekt. Även borrkärnorna finns kvar för eftervärlden.
– Det finns mycket kunskap att hämta i det här gamla berget, vem vet vilket byggprojekt de kan komma till nytta för i framtiden? säger Kenneth Åkerström.
