Spontning – för miljöns skull

Den som passerat något av nya tunnelbanans arbetsområden kan ha sett dem – stålkonstruktionerna som löper längs vägen ner mot tunnelarbetet. Det kallas för spont och fyller flera viktiga funktioner. Bland annat handlar det om att förhindra att jordlager utanför det utgrävda området rasar in.

– Man kan säga att det är en vägg som håller marken på plats omkring området där vi bygger, säger Mikael Karlsson, byggledare för Blå linje mot Barkarby.

Vägg istället för slänt

Att motverka ras är inte minst viktigt i tätbebyggda områden, exempelvis när vi bygger nya stationer och tunnlar i Stockholms innerstad.  Tack vare spontens raka vägg blir byggområdet mindre – utan den hade man behövt en långsträckt slänt. 

Men även på platser utan trafik och bebyggelse är spontning viktig. 

– Här på Barkarbyfältet har vi mycket ytor till skillnad från i stan. Men här bygger vi samma typ av spontkonstruktion, främst för grundvattnets skull. 

– När vi bygger tunnlar tätar vi berget genom injektering för att grundvatten inte ska läcka ut, och spontningen fyller samma funktion. I Barkarby bygger vi dessutom i ett naturreservat och med hjälp av sponten påverkar vi mindre ytor under byggtiden.

Spontningsarbete i Veddesta för Barkarby stations ena uppgång. Här tätas marken med en metod som kallas jet grouting.

Tätad stålspont

Arbetet med att bygga ut Blå linjen från Akalla till Barkarby pågår för fullt längs Barkarbyfältet. Under jord sprängs en ny bit spårtunnel fram varje vecka – och nu börjar även arbetet med flera nya stationsuppgångar på Barkarby gamla flygfält och i Veddesta industriområde. Ett arbete som börjar med spontning för att komma ner till bergnivån.

En vanlig spontningsmetod vid arbetet med nya tunnelbanan är en stålspont som tätas med en teknik som kallas ”jet grouting”. En stor borrmaskin borrar ner ett rör i jorden, ända ner till berggrunden.

Samtidigt som röret dras upp igen så sprutar maskinen ut en cementblandning som blandar sig med jorden och skapar en slags vertikal pelare.

Mikael Karlsson, byggledare för Blå linje till Barkarby.

– Sedan upprepar vi det så att flera pelare placeras bredvid varandra med viss överlappning och tillsammans med stålkonstruktionen skapar en vägg, säger Mikael Karlsson.

Eftersom sponten måste förankras i berget för att hålla tätt mot grundvatten behöver sponten ofta gå väldigt djupt. 

– På vissa platser av nya tunnelbanans byggen är sponten förankrad så långt som 20 meter ner under jord.