Lego och buntband – så skapas konsten på tunnelbanans hemtrevligaste station 

Cilla Ramneks konstnärliga gestaltning av stationen kommer att märkas nästan överallt om man har ögonen med sig. Men för många blir nog klänningen som hänger inglasad på väggen  den starkaste symbolen.  

– Jag var utan ateljé ett tag, så jag tömde mitt vardagsrum och byggde den där, säger Cilla Ramnek.  

Ovanpå ett gallerverk av stål har hon använt transportband och buntband för att fästa ett myller av samtida restmaterial och skräp. Kollaget bildar en klänning med puffärmar och en vid kjol – ett föremål att stanna till vid och detaljstudera för den som har tid över. Hon ser fram emot att klänningen ska bli dammig och åldras.   

– Jag tänker att om 20 år, och om 40 år, så kommer den att vara väldigt rolig att titta på. Den kommer innehålla många saker som inte längre finns, men som är självklara idag, säger Cilla Ramnek. 

Verket ”Destination home” sträcker sig hela vägen från plattformen upp till entrén vid det nya torget som ska byggas i Järla. Cilla Ramnek beskriver det som en balansakt, med mer och mindre dominerande inslag i den nya stationsmiljön.  

Ett tygstycke som behöver upprättelse

Att kliva av tåget här ska vara som att kliva in i sin egen hall. Mönster och former från det textila universumet  bidrar till den känslan. Plattformen får ett mönster som påminner om löparens. En vardaglig duk med låg status som man kan hitta i väntrum, på vandrarhem och fritidsgårdar.   

– Mycket är redan omhändertaget, men jag har inte sett några textilaktivister göra något med löparen. Det är den sista lilla tygbiten som behöver få upprättelse, säger hon.  

Golvet läggs i konststenen terrazzo och i höstas blev arbetet klart med att omsätta skisserna till riktiga plattor i olika kulörer. Cilla Ramnek gav alla kulörer egna namn, som Jenka, Augustinatt, Äpple och Damm. 

På våningen mellan plattformen och biljetthallen finns konstverken däremot i taket. Här ska korsstygn i plexiglas hängas upp och tillsammans bilda känslan av en slags kristallkrona. När hon skapade belysningen började den kreativa processen med lego.   

– Det är min metod för att runda förväntningar. Även individuellt i mig själv. Ett sätt att försätta mig i ett barnsligt tillstånd som får mig att känna mig fri.  

Ett långt projekt

Det har gått nio år sedan hon vann konstuppdraget nu. Sedan dess har hon bytt ateljé flera gånger och börjat säkerhetskopiera sina filer efter ett hårddiskhaveri. Hon liknar tillståndet vid att vara havande. Just nu är hon i sjunde månaden.  

– Jag närmar mig förlossningen och börjar bli lite skrockfull, som man blir mot slutet. Man håller andan och hoppas att allt ska gå bra. Men nu är det som det är, och som konstnär måste man vara en gambler, så jag tror att det här kommer bli bra.  

2030 kan du passera klänningen i biljetthallen, gå under plexikorsstygnen och ställa dig på löparen och vänta på tåget. Tio minuter senare är du på T-Centralen. 

Här kan du se en film om Cilla Ramnek och konsten på station Järla:

Läs mer om Blå linje till Nacka. 

Läs mer om konsten i Järla

”Järla ska bli en ombonad station”